Åke Perssonssångare

Agnetas berättelse om Nordiska Pedagogveckan

Hej alla trevliga sångarkollegor!

Jag och Anders hade förmånen att under den gångna veckan få vara med på den Nordiska Pedagogveckan på Södra Vätterbygdens Folkhögskola. Vi har fått lyssna, men även agera och sjunga vid några tillfällen. Dessutom har vi fått med oss tips och förståelse för såväl fysiska som psykiska aspekter på såväl sång, som tal genom människans alla åldrar.

Här nedan skulle jag vilja delge er alla lite av innehållet från två av de många bra föreläsningarna. Den första som handlar om övningens betydelse, hölls av Barbro Marklund, professor och verksam i Oslo.

Varför väljer jag då just att berätta om detta? Jo, för att öva, är det vi gör mest. Hos Åke, hos Birgitta, på långövningar, vanliga övningar och förhoppningsvis hemma i vardagsrummet. Övningens betydelse kan inte nog betonas om man vill utveckla sin röst.

ÖVNINGSANALYS – VAD TJÄNAR EN ÖVNING TILL?

Varför ska en sångare öva? Jo, enligt föreläsaren för att:

1. Bygga upp kroppens muskulatur.

Det är av stor betydelse för en sångares utveckling att hållning, stöd, andning samt luft och luftström – flow, samspelar och blir till en enhet.

2. Bygga upp strupens och huvudets muskulatur genom att:

– stabilisera struphuvudet med omgivande muskler

Jacqueline Delman och Anders Claesson.

– utveckla och öppna upp resonatorerna, de hålrum och fickor, som finns i halsen i form av Morgagnis fickor – rummet mellan de äkta och falska stämbanden, i svalget, den i form mjuka och hårda gommen, i näsan och i läpprummet – utrymmet mellan tandraden och läpparna.

3. Förbereda repertoar.

 

    Barbro Marklund pratade om dessa tre steg som en ”Trestegsraket”, där första steget innebär:

”Uppvärmning” av struphuvud, käke, läppar och tunga med hjälp av olika ljudövningar och ramsor. Kroppen i övrigt genom andningsövningar, träning av stödet och liknande.

Andra steget handlar om:

”Grovteknik”, genom övningar som ökar resonansen, legato, artikulation, elasticitet och gehör.

Tredje steget som innebär:

”Finteknik”, då övningarna tränar röstens vokalegalisering – utjämning, staccato och koloratur.

 

Dessutom fick vi en genomgång av språkljud. Då handlar det om våra konsonanter, och de olika ljud vi får fram genom dessa, samt övningar med de olika konsonanterna för att öka luftflödet, jobba med stödet, höja valvet, vidga svalget, tungspets – och tungrotsövningar mm. En föreläsning där vi rullade på r:en (inte alltid så lätt för en smålänning), satte händerna i sidorna för att känna vilka konsonanter som påverkade stödet osv.

 

     Den andra föreläsningen jag vill skriva ett par rader om är sångpedagogen Gunilla Bergströms föreläsning. Hon talade om ”Orden i librettot”.

En tänkvärd föreläsning om texternas betydelse i de sånger vi framför. Att tänka till om vad jag sjunger. Vad jag vill förmedla, vilka känslor texterna vill förmedla, vem jag är och vem jag gestaltar samt kanske varför.

Vi gick tillsammans igenom några texter, bl.a ”I don´t know how to love him”, från Jesus Christ Superstar och den tonsatta dikten ”Intet är som väntans tider” av Erik Axel Karlfeldt, och diskuterade kring meningen i innehållet, samt hur jag när jag sjunger, förmedlar texten.

Gunilla Bergström

Vi jobbade även en del med scenografi och där handlade det både om hur man ska föra sig på scenen och om rekvisita. Vi fick öva på att agera grundat på kunskap om handlingen i librettot. Åke har i en av bilderna från kursen fångat Anders i ”målarskjorta” vid en aria i Tosca. Själv fick jag när jag framförde min aria, agera med brudslöja och brudbukett.

Fyra intensiva, lärorika och engagerande dagar, bland kunniga och professionella sång – och musikpedagoger är till ända. Jag ser tillbaka på veckan med glädje, och framåt med ny inspiration.


Sensommarhälsningar

Agneta D